Linnéa Sjöberg

Gästjury för 2018 års stipendium var konstnären Lars Nilsson och Jo Widoff, curator vid Moderna Museet.

Ur deras motivering:

"Till Linnea Sjöberg för ett myllrande, rikt konstnärskap där Sjöberg gång efter gång sätter sig själv på spel. Med kompromisslös nyfikenhet lever hon sig bokstavligen in i vitt skilda personas som hennes verk GTD4s810 (2009-2011), en heltidsroll under ett och ett halvt års tid, sylvass i sin powerdress vars olika gadgets senare kommer pryda galleriväggen som totems uppträdda på behåbyglar och märkeskläder nedmalda till trasmattor. I verket Salong Flyttkartong – en ambulerande tattoo parlour där hon smyckar sin egen och andras kroppar med en halsbrytande humor som så ofta kännetecknar Sjöbergs konstnärskap Med ett närmast absolut gehör resulterar hennes performativa praktik i helt övertygande visuella objekt i sin egen rätt, vare sig det rör sig skulpturer av råhud fyllda med avlagda kläder och skräp i serien Inälvornas dans till Four Generations of Darkness, en 14 meter lång väv gjord av kläder och annat från hennes barndoms Strömsund, för att bara nämna några av hennes gränsöverskridande nedslag som tar oss med på en vindlande resa i klass, tid och rum."

Text ur utställningsfolder av curator Annie Jensen:

Linnéa Sjöbergs arbete kretsar kring performativ research där hon går in och ut ur olika identiteter. Ofta smälter hennes arbete och person samman, vilket resulterar i invecklade performance-verk där verklighet och fiktion blir svåra att särskilja. I hennes projekt GTD4s810 iklädde hon sig rollen som en ”affärskvinna” i ett och ett halvt år. Under den tiden blev hennes tidigare identitet som förbytt, hon köpte märkeskläder, ändrade röstläge och sätt att föra sig. Kvarlevorna av sin tid som karriärkvinna syns i senare verk så som The Remains of a Buisness, en serie trasmattor vävda av affärskvinnans kläder. Flertalet av Linnéa Sjöbergs vävar och skulpturer binder samman olika historier för att skapa nya narrativ, exempelvis den 14 meter långa väven Four Generations of Darkness, där hon samlat kläder och andra textilier från sitt barndomshem. I den skulpturala serien Inälvornas dans undersöker Linnéa ytterligare frågor om identitet och människans personliga berättelse i relation till tid och rum. Inälvornas dans verkar som kokonger gjorda av restprodukter från läderindustrin, vilka hon fyller med diverse föremål så som kläder, pälsar och smycken från hennes barndom och vardagsliv. Skulpturerna försluts med hjälp av kedjor, nitar och skruvar och hängs sedan från väggar eller tak likt köttstycken på slakterier eller rituella objekt.