MBDS-utställning

Genom stipendiatutställningen som årligen sker på Bonniers Konsthall får ibland vitt skilda konstnärskap tillfälle att dela utrymme. Det kan frambringa oväntade möten och spännande dialoger mellan konstnärskap, verk och tematik. Årets stipendiater, Ida Idaida och Fathia Mohidin, delar ett intresse för maskinen, kroppen och det upprepande tillståndet. De leker med en industriell estetik där rytmiska och repetitiva ljud från maskiner och kroppar i rörelse varvas och upprepas. Båda konstnärerna gör här på Bonniers Konsthall anspråk på rummen och transformerar dem; den ena till en plats för det undermedvetna, trauma och skräck, och den andra till en plats för träning, prestation och arbete.

Ida Idaida arbetar ofta med avancerade storskaliga skulpturala maskiner som hon etablerar likt vålnader i rummet. Hennes arbete är ett sätt att överföra kroppsliga erfarenheter, energier och processer in i andra objekt och på så vis låta dem omvandla energin på nytt. Verken blir ett sätt att materialisera inre osynliga processer till nya iakttagbara kretslopp. Verket Truth is not delivered whole but received in parts a rotten corpse flesh slushed acid rain burn the scars förkroppsligar ärvt lidande, som genom genetik överförs och klonas från en generation till nästa. Besökaren uppmanas att kliva in i installationen och ta del av dess förvridna värld med ett eget automatiserat kretslopp för flugor. Kretslopp och upprepning är centralt i Idaidas arbeten. Genom verk som Trasa (From flesh to meat from meat to flesh) utforskar hon repetitiva och cirkulära mönster som ett symptom på trauma och hur dessa symptom yttrar sig utanför den egna kroppen.

Fathia Mohidin vänder sig till arbete och träning som utgångspunkt för att reflektera kring kroppen. På Bonniers Konsthall presenterar hon rumsliga installationer där maskinerna är dolda för ögat, men lyssnar man noga träder de sakta fram: rytmiska och ambivalenta ljud från maskiner i arbete eller fysisk aktivitet. Mohidins arbeten utgår från en fysisk research där hon, genom att utsätta den egna kroppen för fysisk påfrestning, utforskar tankar om arbete, prestation och gymmet som plats för kommodifiering (processerna ur vilken människan omvandlas till en vara). Vad är ljudet av utmattning? Genom videoverket KIN och de skulpturala objekten Roll Deep möter vi träningsutrustning i frånvaro av kroppar. Placerade för sig självt lyfter objekten frågor om vad kroppen egentligen är tänkt att göra med dem, liksom vad objekten är menade att göra med kroppen. Mohidins installationer är ofta ljud- eller doftbaserade, som den svarta durkmattan som täcker hela golvet i en av de stora utställningssalarna, vars starka doft tvingar ögat att lämna plats för andra sinnen.